Lågsäsong, Silly Season, vintervila. Man kan kalla den vad man vill, men perioden mellan november och februari/mars är något varje fotbollsspelare får stå ut med. Vissa gillar kanske att fundera över nyförvärv, våndas inför den kommande säsongen, bunkra sönderklippta NA i säckar under sängen och dämpa abstinensen på vinterträningar och bandymatcher. Själv längtar jag bara…

Sedan jag flyttade från hemstaden (en skam tycker kanske någon. Jag får väl försvara mig med att det slutgiltiga beslutet togs under den skamsna promenaden hem efter 1-4, hemma mot AIK i början på Juli. Att flyttlasset gick ett par dagar efter den sjuka hemmasegern mot IFK är en annan femma) har jag fått tampas med lågsäsongskänslan nästan ständigt. Känslan som infinner sig inom mig, 2 min innan avspark där jag står på Västra visade sig vara svår att ersätta.

Här sitter jag hur som helst, käkar juleskum och lyssnar på mina grannar, GAIS:arna som dammsuger och gottar sig åt sin nya tränare. Har för tionde gången denna vecka kollat NA:s försäsongsrapportering utan att bli särskilt mycket visare.
Jag glädjer mig åt att vi bör kunna se fram emot en framgångsrik säsong utan att värva några bomber. En vänsterback och en ytter som hungriga back ups till startelvan räcker alldeles utmärkt för mig. ”Värva en bra vänsterback och frigör Wowwen till offensiven istället” skriver Skogshuggarn från sin studentlägenhet i Kviberg. Icke säger jag.

Vänsterbacken må vara ÖSK:s akilleshäl i nuläget, men med en ung vänsterback jagandes bakom esset Wowoah tror jag att vi är säkra…