På planen

12 matcher avklarade och nu väntar en dryg månads uppehåll innan AIK besöker vår uppfräschade arena den 5 juli.
ÖSK finner vi på en åttonde plats i tabellen, endast en poäng från den femteplats laget satte som målsättning inför säsongen. På 12 matcher förra säsongen hade ÖSK skrapat ihop nio poäng, gjort fem ynka mål och släppt in 18.
Med den säsongsinledningen i färskt minne borde man bli smått lyrisk över ÖSKs inledande tolv matcher 2009 då poängskörden har fördubblats, antalet insläppta halverats och sju mål fler gjorts än under fjolårets tolv första.

Dock kan man i laget inte vara nöjda med endast 12 mål på 12 matcher, och endast 2 mål gjorda på bortaplan är riktigt bedrövligt. Bortaspelet fortsätter att sätta käppar i hjulet för en topplacering för svartvitt, och när man ser ÖSK klart förlora mot Gefle på Strömvallen när man tidigare spelat ut dåvarande serieledarna Helsingborg på hemmaplan börjar man fundera på vad som händer på bussarna till bortamatcherna. Hur kan ett lag med en sån tro på sitt spelsystem och med fartfyllt, rörligt anfallsspel förvandlas till ett passivt lag som släpper över taktpinnen från start när matchen spelas utanför Närkes gränser?
Så länge den tråkiga bortatrenden håller i sig tycker jag inte Sixten kan ställa allt för höga krav i förhandlingarna om ett nytt kontrakt.

Försvarsmässigt har det dock sett riktigt bra ut under våren. Mittbacksparet Almebäck/Wikström har varit stabilt och när dom har släppt igenom chanser har John Alvbåge mer än en gång visat landslagsklass. Endast nio insläppta mål är tillräckligt tätt för ett allsvenskt topplag.

Matcher att ta med sig från vårsäsongen är de odiskutabla hemmasegrarna mot Helsingborg, Kalmar, GAIS och Hammarby. I samtliga dessa matcher var ÖSK det bästa laget och segrarna var aldrig riktigt hotade. Bottennappen inträffade mot Gefle och Djurgården borta samt mot BP hemma. De två sista matcherna har ÖSK haft ett gyllene läge att hänga på toppen rejält, men som så många gånger tidigare så togs inte den chansen. En höstsäsong likt den 2008 kan dock lyfta laget till en riktigt framskjuten placering i år. Dessutom är laget fortfarande kvar i svenska cupen, och är beroende på motståndare i en eventuell final endast två eller tre segrar från europaspel.

Vårens snyggaste:

På läktaren

Klackens vårsäsong liknar på många sätt lagets med ett helt ok stöd på hemmaplan undantaget några bottennapp, och med riktigt dålig uppslutning på bortaplan förutom i premiären på stadion.
Örebro Tifo har anordnat mindre tifo-arrangemang i samtliga hemmamatcher under våren med blandade resultat.
På bortaplan har vi endast utfört ett, dock riktigt lyckat, arrangemang. Närkeskölden på Stockholm stadion.

Annars känns det som att klacken står och stampar på samma ställe, klacken har slutat växa och stödet varierar kraftigt mellan och under matcherna. Stämningen i klacken har blivit sämre då de som sjunger halsen av sig varje match börjat tröttna på de som står tysta, och de som står tysta gillar inte att bli störda när de ser på fotboll.
Dessutom har de som står på västra väldigt svårt för att begripa hur man ska bete sig vid tifoarrangemang, om det beror på ointresse, bristande intelligens eller dålig information från tifogruppen låter jag vara osagt.
Det finns i dagsläget inget vidare intresse att se ÖSK på bortaplan, vilket kanske hänger ihop med hur spelet ser ut utanför Örebro.

Till höstsäsongen hoppas jag på bättring både på hemma- och bortaplan. och i takt med lagets framgångar tror jag att så kan bli fallet. På tifofronten kommer hösten antagligen inte innebära tifon varje match, utan troligen kommer det satsas på något färre, men större arrangemang.

Vi ses på Västra den 5/7!

(Kan tillägga att detta är mina personliga tankar som inte bör tillskrivas Örebro Tifo, Kubanerna eller annan obskyr gruppering)