Då var premiären avslutad, och en dag som kändes som 3-4 tillsammans var till slut över. Vi i ÖT hade några bråda dagar helgen innan premiärmåndagen då vi gjorde det mesta. Vi kunde slutligen andas ut efter att den sista leveransen från Italien hann komma. Det var nämligen så att våran orginalbeställning visade sig vara fel, då italienarna lyckades skicka med rödfärgade metalic-mosaikark istället för de guldfärgade vi hade beställt. Vi fick göra en akutbeställning och som tur är anlände den under torsdagen i Örebro. Sista sekunden verkligen…

Eftersom vi visste vilken enorm uppladdning det skulle bli, och vi ville verkligen inte missa något av alla de saker som Kubanerna hade ordnat till puben och marschen till arenan, så gjorde vi klart större delen av tifot redan på söndagen, för att på matchdagens tidiga morgon göra klart de sista förberedelserna. Iväg till Satin och när vi anlände var det redan ett flertal supportrar på plats. Något höjda ögonbryn över att det var så pass många nya ansikten där, men i sin tur väldigt roligt!

Trubadurspelningen inne på Satin, strax efter Gördis litat enbart vinyl, var grym och stämningen var verkligen på topp när vi släckt våran törst och skulle bege oss till arenan. Vi kliver ut från puben och till våran stora förvåning står redan ett hundratal som inte var inne på puben innan, och väntar på oss. Med en nygjord frontbanderoll (Evig passion) och till en mäktig pyroshow tågade vi sedan via Drottninggatan/Nygatan ner till arenan. Många söndagsflanörer stannade till och tog kort, ytterligare några slog följe och de glada minerna var många. Äntligen visade vi stadens invånare att det inte bara är bortalag som kan komma hit och synas. Vi tog med denna marschen tillbaka våran stad!

Väl på plats nere på vallen så var vi alla ordetligt nervösa inför tifot. Vi brukar ju som bekant inte genomföra tifon samtidigt på olika läktare, men denna säsong kändes det som att vi måste satsa. Optimismen ligger verkligen i luften och vi passade på att lyfta förväntningarna ytterligare något, med ett tifo med budskapet att vi drömmer om guld. Vi visste naturligtvis att Åtvidaberg inte är någon önskemotståndare när det handlar om att få ett välfyllt Norra, västra fyller vi ju oavsett motstånd typ, och vi visste även hur känsligt tifot skulle vara om folk inte kom. Men är det någon gång vi måste satsa så är det i premiären till just denna säsong. Det fick bära eller brista helt enkelt.

Med dryga 600 lappar till de som hade guldark, 1700 svarta ark med ”Svart framåt” skriver på varenda ark, 20 A4 sidor med infotext upptejpade och en text till speakern (+ våran eminente capo som ropade i megafonen) så gjorde vi verkligen allt i våran makt för att folk skulle hålla upp arken rätt. 

Västra Stå bestog av 2 mindre OH-flaggor över ingångarna, flagghav mellan och brevid dessa, och en 50 meter lång banderoll nedanför sprängfylld med text. Tyvär blev det för svårt att synka de snea linjerna i flagghavet, samtidigt som någon drog av en bengal precis där den andra OHn skulle dras ner, vilket medförde att den OHn inte kunde dras ner då den hade kunnat tagit eld och katastrofen vore ett faktum. Allt detta gjorde att Västras tifo inte blev till belåtenhet fullt ut, men jag anser nog ändå att den är godkänt. Banderollen räddade mycket enligt mig, då den anspelade på våra 3 klubbfärger, och samtidigt lyckades få in budskapet om serieseger. Det fulla budskapet blev då: ”Svart för sorgen. Vitt för hoppet. Rött för kärleken. Men våra drömmar färgas av:” (Norras tifo) ”GULD”

Dagens bilder kommer naturligtvis från förberedelserna till tifot, resultatet och från marschen. Pass på: