Häromveckan tittade jag på det mycket eminenta fotbollsprogrammet Eurotalk på SvenskaFans.com. Det var dagarna innan den uppsnackade Champions League-semifinalen mellan Inter och Barcelona och gäster i studion var Erik Niva och Marcus Birro. De diskuterade friskt kring den Barca-hysteri som rått i landet den senaste tiden. Birro, som alltid är rapp i käften, kallade alla Barcasupportrar utanför Katalonien för narcissistiska globetrotters. Jag fick mig ett gott skratt och förstod vart han ville komma.

Det haglar frågor från kompisar som undrar hur jag kan intressera mig för den svenska klubbfotbollen. Med tanke på den kalla vintern och de dåliga planerna har inte frågorna minskat i år, snarare tvärtom. För egen del vänder jag ofta på frågan och kontrar.
Vad är det som gör att man intresserar sig för en klubb så långt bort? Var föds klubbkänslorna för ett lag som man ser live någon gång per år?
Är det inte lite typiskt svenskt att drömma bort till den europeiska toppfotbollen. Man konstaterar att gräset är grönare på andra sidan och att glappet mellan allsvenskan och t ex La Liga är enormt. Visst skiljer det oerhört mycket i tempo och som fotbollsälskare så är det så klart fantastiskt att se Messis genombrytningar eller Xavis instick. Det är fotbollskonst på hög nivå. Men återigen … när jag sitter på puben och öppnar en öl inför en stormatch i Champions League så håller sig pulsen tämligen konstant. Det berör inte på djupet.

När jag växte upp var det mer eller mindre standard bland folk att man höll på ett Stockholmslag. Där fanns fascinationen för den etablerade supporterkulturen med Black Army, Blue Saints och Bajen Fans. Lilla Örebro dög inte, det var hårdare att hålla på ett lag där det bara var att äta av smörgåsbordet. Jag tycker mig se likheter mellan barndomens attraktion för Stockholmslagen och den hysteri som råder nu för europeiska toppklubbar. Folk har inte tid att vänta på framgångar eller energi att bygga upp något eget.

Kanske är jag bara avundsjuk på att Örebro länge saknat en bra supporterkultur. Kanske är jag bitter över att ha vuxit upp i en stad där folk varit skygga för att ta på sig en matchtröja. Oavsett vad så kommer vi i Kubanerna att fortsätta att lägga kraft och energi för att supporterskaran till ÖSK ska bli större. Om Sportklubben fortsätter på den inslagna vägen kan vi ha en Europaplats redan 2011. Sen att vi får åka till Moldavien istället för Camp Nou. Vem bryr sig?

För övrigt:
Åk till Göteborg och Norrköping. Boka här: http://kubanerna.se/2.0/resor/reseanmalan/