Bend it like Eija, ramla som Mario

Känner ni också att det har varit lite allmän mysstämning sedan förlusten mot Malmö FF? Efter premiären mot Halmstad (vinst borta på naturgräs) klagades det på det mesta, efter hemmapremiären mot Mjällby (vinst igen) klagades det mycket på effektiviteten, efter AIK-matchen (oavgjort borta) klagades det nästan bara på domare och DG:s miss och efter Malmömatchen (förlust hemma) klagas det nästan inte alls. Lite bakvänt, kan man tycka. Visst, våra spelare förtjänar eloger för sättet på vilket de tog tag i matchen, men vi förlorade och bröt vår kanske längsta förlustfria svit i vår historia (det har jag visserligen inte kollat, men vi hade alltså inte förlorat en tävlingsmatch sedan augusti och inte förlorat i seriespel hemma sedan september 2012). Hedervärd förlust? Kanske, men likväl 0 poäng och en sjätteplats istället för serieledning.

Alla kunde se att vi inte fick igång spelet mot Halmstad i premiären. Men vi hittade ett sätt att vinna på och för mig är det alltid mer imponerande att spela dåligt och vinna än att spela bra och förlora. Och jag tycker verkligen inte att vi ska axelrycka av oss förlusten mot Malmö med motiveringen att vi spelar bra och att det är små marginaler som avgör. Vi måste titta på de där marginalerna och justera dem, för hedersamma förluster tröttnar man snabbt på.

Så varför förlorade vi mot MFF? Den största och enklaste sanningen är att vi må ha haft ett kvantitativt övertag i målchanser men MFF hade ett stort kvalitativt övertag i förvaltandet av sina. Jag har inte tillräckligt studerat baklängesmålen för att peka på brister där, jag antar att någon borde följt med Pontus Jansson vid 2-0, vi såg lite sårbara ut för bollar bakom backlinjen som vid 1-0, men vid båda tillfällena var MFF kliniska och det var den största anledningen till att det blev mål där och då.

Offensivt hittar jag dock tre problem som vi måste åtgärda så snart vi bara kan.

Vi saknar vänsterfötter. Det blev väldigt uppenbart vad DG och Björnquist ville göra varenda gång de fick bollen i bra läge på vänsterkanten, vända inåt och använda högern. Albornoz hade koll på det och fick en lugn dag på jobbet (förutom när Nordin Gerzic gjorde ett besök på hans kant, den tunneln var magisk). Åtgärd? Det här är främst ett trupproblem. ÖSK sökte och testade vänsterfotade backar på försäsongen men det sade aldrig klick. Säsongsupptakten har visat att behovet finns och bör åtgärdas under sommarfönstret. Men fram till dess: försök med vänstern ibland! Hellre ett par wobblande inlägg (hey, hey) till oklar adress än att vi blir alltför lättlästa på vänsterkanten.

Vi skjuter för dåligt. Jag inser att jag borde tvångsbära gubbkeps i en evighet för det generella och extremt basala uttalandet men likväl. På en så pass fin plan som Behrn i onsdags måste bollträffen vara renare. Yasin fick till ett skott men hur många skott i relativt oträngda lägen blev precis hur tama och sneda som helst? Åtgärd? Träna sträckt vrist på rullande, pojkar. Fem i rad ska sitta hårt i nättaket innan ni får gå och spela tv-spel.

Yasin har inte marginalerna på sin sida. Ahmed Yasin imponerar på mig med sin fysik, teknik, balans, fart och inställning. Rätt viktiga egenskaper, det där, och när man besitter samtliga ska man kunna dominera i allsvenskan. Yasin har levererat 2013 och 2014, men det finns mer att ta av. Jag har tänkt på tre grejer:

  • Yasins kommer ofta till inlägg och när han gör det kommer nästan alltid en hård, skruvad boll på rätt yta och i bra höjd. Problemet? Ingen svartvit spelare befinner sig just där. Åtgärd? Fyll på med kroppar i straffområdet när Yasin kommer till inlägg: det räcker inte med Hasani; DG och Moe ska in också, de är inte stora men så som Yasin slår bollarna behöver men inte vara stor, bara där. Och Yasin, titta upp innan du slår inlägget. Om nu bara Hasani finns där kan det finnas anledning att sikta där hans skalle råkar vara, inte bara på rätt yta;
  • Yasin hamnar ofta i flippersituationer nära linjen men får påfallande sällan inkast eller hörna. Kan låta obetydligt, men titta hur ofta det sker i en match. Med den fysik och teknik som Yasin har borde han vinna majoriteten av dueller vid linjen. Åtgärd? Måste vara en rutinfråga, Yasin måste vara kallare i de situationerna; och viktigast kanske
  • Yasin foulas hela tiden men får nästan aldrig domslutet med sig. Yasin borde ha fått tre straffar i de senaste två matcherna, och en hel del frisparkar på det. Han är så stark i kroppen och rapp i steget att få allsvenska försvarare hänger med. Problemet? Han har så bra balans att han egentligen inte behöver ramla utan istället lägger sig för att flagga motståndarens överträdelse och då ser det ut som om han filmar. Och om domare tror att han filmat tidigare kommer det alltid finnas i bakhuvudet när de dömer ÖSK. Åtgärd? Yasin är långt ifrån den första spelaren som är i samma situation. Mänger av spelare klarar av dilemmat att de är för starka för att ta bollen ifrån utan foul men också för starka för att naturligt fällas vilket döljer överträdelsen. Vad de flesta gör, Balotelli är kanske bäst av alla på det, är att se sparken, krokbenet eller tacklingen komma tidigt och då sätta sig själv i dålig balans. På så sätt får överträdelsen den väntade effekten och det ser inte onaturligt ut när furan går till marken. Alternativ två är att helt enkelt inte ramla, att köra på så länge man kan och när det inte går helt enkelt sluta spela och sträcka ut händerna. Zlatan är bra på det, till exempel. Jag tror att Yasin måste börja använda dessa tekniker, annars hamnar han snart där Gareth Bale ett tag var, att domarna helt enkelt slutade blåsa enligt någon form av Petter-och-vargenlogik. En utveckling som skulle vara mycket olycklig för Yasin, som jag som sagt tycker förtjänar avblåsningar i princip vid samtliga tillfällen han går omkull.

Nu hoppas jag på en 3-0-seger på Grimsta som slår alla mina farhågor i spillror. 1-0 efter vackert inspel från vänster, 2-0 efter sträckt vrist från Hagge i krysset och 3-0 på straff sedan Yasin gjorts ner.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *