Ett avslöjande

Innan vi börjar har jag en bekännelse att göra. En oavsiktlig och okontrollerbar synd. Jag hoppas att ni kan acceptera mig för den jag är trots allt, och att jag hamnar i himlen ändå.

Men.
Jag är av Degerforsblod (!!!!) (tänk er musiken i en skräckfilm när den är som obehagligast). Min mamma föddes nämligen på andra sidan bergen för snart femtio år sedan. Detta faktum försöker jag idogt förneka, men det blir svårt på julaftnar, påskfiranden och släktmiddagar i Degerfors då alla går runt och pratar som någon karaktär ur Mia och Klara. Tur är det väl att pappa kommer från Finland och bär på lite fräscha gener, annars hade jag väl suttit med sex fingrar på varje hand och spelat banjo i Laxå nu eller varit gravid med mig själv eller något annat som de där Degerforsarna hålls med.

Åter till mitt favoritämne: Mig själv.
Johannes heter jag. Johannes Räihä. Jag tänker: det är bra med en presentation, för jag utgår från att de flesta inte alls vet vem jag är. Så vem är jag?

Jo, jag är en tjugofemårig, excentrisk och känslosvallande exil-Hallsbergare som flyttade till Stockholm för några år sedan. Några av kan säkert ha sett mitt höga, rödlätta hår vaja fram och tillbaka i vinden på Västra Stå någon gång. Alltså är jag för ung för att komma ihåg året 1994 när vi nästan tog guld, och tillräckligt gammal för att minnas misären 2005 när vi tvångsdegraderades.

Tillsammans med några vänner grundade jag för två år sedan gruppen Svartvita i Stockholm – Oasen för alla fotbollsälskare i huvudstaden, Stockholms enda Närkeseparatistiska grupp – där närkingar träffas varje match och kollar på ÖSK, dricker öl och diskuterar huruvida Walter Gigena är den långsammaste spelaren i sportklubbens historia eller inte. Så om det finns några ensamma själar med ÖSK-sympatier i Stockholm som läser det här: kolla in oss på Facebook (Svartvita i Stockholm) eller kom till Retro nästa match!

I övrigt sysslar jag en del med musik. Dels så gör jag ju som många andra, dvs. lyssnar på den. Men jag spelar en del själv, och arrangerar dessutom livespelningar med andra band på ställen runtom i stan. Därför tänkte jag mixa mina två favoritämnen framöver: musik och Närke.

Varje vecka ska jag, i den mån det går, skriva lite generellt om den musik jag gillar, och dessutom presentera en musiker eller ett band med Närkeanknytning. Kanske blir det en kortare intervju, eller kanske uppträder någon med en cover av Elden Inuti eller Jag vill se Örebro? Det får helt enkelt visa sig.

Till dess hoppas jag att ni mår bra, lever väl och Carpe Diem och så vidare.

Hälsningar
Johannes Räihä

Ett svar till “Ett avslöjande”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *