Eyra

Sitter med datorn i knät. ”Jag bör få ner några rader nu” tänker jag. Passa på att få till en text nu när dottern somnat och mannen är iväg på möte. Och nu innan kvällens Liverpool-match startar. Och innan jag ska ringa några samtal till familjemedlemmar som är utspridda utöver landet. Du kanske tänker nu att jag inte verkar så peppad inför uppgiften, inte verkar motiverad. Tvärtom. Jag är peppad, tycker att det ska bli kul att få skriva lite igen och att få lysa upp andras vardag med mina tankar, eller förpesta…det beror på hur man vill se det. Det finns en poäng med att ge en liten bild av vem man är och hur ens liv ter sig. Ibland är det till fördel att veta vem som finns bakom orden, ibland är det precis tvärtom. Fördomar och förutfattade meningar om någon, kan göra så att orden tolkas om, blir snäva eller uppfattas provocerande. Samtidigt som kunskap och insyn kan ge orden en vettigare innebörd eller i allafall skapa någon slags förståelse. Helt enkelt make some sense. Jag har en tendens att bli djup…som ni kanske redan märkt. Moving on..

Jag lever ett liv som en oförtjänt lycklig människa med en ståtlig bästa vän till man och en spillevink till dotter som är något för busig och envis för att kunna härstamma från några andra än just sina två föräldrar. Vi får ta på oss det. Min vardag kretsar runt mitt jobb, min familj, vänner, kring sport och mina ideella engagemang inom ÖSK och kyrka. Jag sätter en liten hundring nu på att du stannade upp vid något ord i den meningen och funderade på vad det innebär och vilken slags person jag är. Eller vad vet jag, du kanske är helt fördomsfri. Mina tankar snurrar en del kring vårt samhällsklimat och jargonger som finns runtomkring mig. Det blir lätt så utifrån att jag på mitt jobb träffar tonåringar varje dag och har en yrkesroll som innebär att lyssna, stötta och motivera. Att ta del av människors livsöden och stories är både ödmjukande och ibland alldeles skrämmande. Ett sant privilegium dock. Det gör även att man får en inblick i många subjektiva verkligheter och hur vardagen får många ser ut. Vad många kämpar med och emot. Så, ja jag har en tendens att bli djup. Men du har kanske även fått en viss klarhet nu i varför. Livet i mina ögon är absolut inte pest eller dystert, men verkligheten är inte därmed bara glättig och ytlig och inte alltid tjo och tjim, utan den är ofta djupare än så för många. Även om det inte alltid syns. Jag brukar ge många rådet att ha ett sammanhang, en plats eller stunder då man bara kan släppa garden lite, andas ut och stressa ner. Jag vore ju en dåre och hycklare då ifall jag själv inte såg till att ha en sådan plats eller sammanhang. Det har jag minsann. Eyra. Det är en av mina sådana platser. Namnet är inte detsamma idag men för mig är Eyravallen en plats att släppa ner axlarna och stressa av en stund. ”VA?!”Säger du förmodligen nu och alla dom som någonsin sett mig titta på fotboll hån-ler lite och höjer på ögonbrynen. ”Du? slappna av framför fotboll?!” Nja, jag kan gå på högvarv, skrika gällt och vara mer nervös än vad som är hälsosamt osv, men jag vet att tankarna på allt annat mer eller mindre försvinner under 90 minuter på läktaren. Det är en typ av fristad. Just så är det, alla behöver få andas ut ibland och tänka på något så ”banalt” som fotboll. (Nej jag vet alla fotbollsälskare, det är INTE banalt.) Jag är dessutom en fanatiker enligt många och även enligt mig själv och det är just det som gör att jag vet att jag går in i det helt och fullt under en match. När jag var i 14-årsåldern blev jag vid ett tillfälle så lyrisk vid ett mål, så att jag spontant gjorde ”sälen” som målgest hemma på heltäckningsmattan framför Tv:n vilket ledde till att jag fick lite brännskador på underarmarna. På riktigt. Rekommenderas ej. Japp det möttes med en del kommentarer om fanatism i skolan sedan.

Så, jag älskar Eyravallen. Så många minnen, så mycket vånda, så många skrik, så mycket eufori. Så många avstressande pauser. Eyra. Namnets betydelse? Lindrande. Just så är det för mig. Att sitta eller stå på läktaren är förvisso allt det där galet fanatiska, men för mig är det också lindrande. Så kom dit och testa vetja. Fast jag anar att du redan upptäckt det. Att du redan går på alla matcher och följer ÖSK så nära inpå som du kan. Så vi hörs och ses framöver i allsvenskan. Om du nu inte redan blivit avskräckt av mina första djupa rader. Jag kan vara lättsam också. Ibland. Nu ska jag se till att bli medlem för Kubanerna 2014, har inte fått tummen ur och fixat det än… Tjo och tjim.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *