Min gäckande nymf och min Ståhlman

Tidigt 90-tal. Mina tonårsförälskelser följde alla samma mönster. En flirt, en kyss. Uppflammande förälskelse. Sedan plötsligt: besvikelse, bedrövelse, förkrosselse. Varför blev det så?

Backa bandet. Örebro SK under mästartränaren Roy Hodgson går på som en ångvält i div. II norra. Det var nära redan förra året och i år skulle det ske. Det kändes bestämt. Vi vann serien. Vinner man en serie ska man alltid gå upp. Men så var det inte då, 1984. Kval mot tvåan i södertvåan väntade. Mjällby. Lätt. Förlust i första matchen borta med 1-0 trots spelövertag. Det här tar vi. I min värld fanns inget annat.
Stämningen på Eyravallen innan avspark var speciell. Förväntan i luften kan låta fjantigt pompöst. Men det låg förväntan i den krispiga höstluften. Vi stötte på en bekant till pappa bakom västra läktaren. ”Min son säger att vi vinner med 2-0”, sa pappa. ”Jaha, vem gör målen då?”, frågade mannen och tittade ner emot mig. ”Urban Hammar och Tommy Ståhl”, sa jag.

Cykelfärden hem efter 0-3. Jag har alltid svårt att minnas exakta matchsekvenser efter förluster, jag suddar skeenden, gnuggar allt jag kan men känslorna kan man inte radera. Tomheten. Jag cyklade ner i något hål som täcktes av löven på Gustavsviksrakan och det gjorde riktigt skitont i pungen. Det spelade ingen roll. Allt var ju bara tomt. Flirten, kyssen och förälskelsen hade förbytts. För första gången kom det: besvikelse, bedrövelse, förkrosselse. ÖSK var den gäckande nymfen som återkom i mina tonårsförälskelser. Nu är jag gift med min drömkvinna men ÖSK förblir densamme: nästan framme men aldrig riktigt där. Det blev allsvenska så småningom och vi blev ett topplag. Men vi har fortfarande inget jävla SM-guld, inget jävla cupen-guld och ingen vinnartradition.

Men vi har Tommy Ståhl. Om jag tänker på ÖSK är det alltid den första bilden som kommer. Tommy med bollen nedanför gamla, knäpptysta, läktaren. Han har tid på sig, motståndaren avvaktar i pressen. Tommy skriker något. Måttar en lång, hög boll mot den fria ytan men får lite träff på utsidan av foten och bollen wobblar till inkast. Gubbarna bredvid suckar som bara vi närkingar kan. Jag kunde inte sluta älska honom. Jag minns en annan sekvens från den tid jag satt på pressläktaren. Arnor utförde en graciös snurrfint och smekte bollen precist till Mattias Jonssons eller Kubas fötter. NA:s roligaste supporter låtsades frånvarande, tittade upp från anteckningsblocket och halvskrek ”vem var det? Var det Tommy Ståhl?”.
Det var lätt att skämta om Tommy. Det är lätt att skämta om den man tycker så mycket om och den som man i sina bästa stunder kan känna igen sig i. Tommy Ståhl stod för det bästa med fotbollen med lojalt, uppoffrande spel och taktisk klokhet. Stolthet, hjärta och passion.

Det kan ingen ta ifrån oss. Och långt borta i horisonten fortsätter det att glimma, likt Loreleis gyllne kam. SM-guldet. Vi må gå på grund men vi slutar aldrig att sträva.

Jag skriver på Svartvitts forum ibland. Jag kallar mig stolt för TommyS. Nu tänkte jag börja skriva här. Minst en gång i veckan, som en del av den efterlängtade revitaliseringen av Kubanernas hemsida som nu påbörjas. Jag kommer inte att vara så här personlig varje gång (och kanske inte heller referera till Heinrich Heine jätteofta) men jag kommer att skriva vad jag tycker och jag blir bara glad om det kan leda till debatt i kommentatorsfältet. Det kan bli lite vad som helst med alltid med svartvitt fokus. Jag hoppas att mitt perspektiv, tyvärr sedan många år över 100 mil från min hemstad, kan tillföra något till er som liksom jag suger i er allt som skrivs om Örebro SK. Jag återkommer snart på riktigt. Då ska jag beskriva vad jag tror är nycklarna till ett framgångsrikt 2014.

4 svar till “Min gäckande nymf och min Ståhlman”

  1. Bland det bästa ÖSK-relaterade jag läst på länge… Kanske någonsin! Skrattade till på bussen när jag läste anekdoten om cykelturen på Gustavsvikrakan! Folk tittade, men vad gör väl det! Kände så väl igen mig i din text! Underbart skrivet!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *