Far ut på djupt vatten och lägg ut era nät till fångst

Det är faktiskt inte länge sedan den fanns. Den där känslan. Odödlighet. Ouppnåbarhet (om det är ett ord). Sublimitet. När Kalle Holmberg den 22 mars klev upp bland och sjöng med Kubanerna efter semifinalsegern mot Elfsborg var känslan att inget kunde stoppa oss. Transfersäsongen hade inte levt upp till förväntningarna. Crespo hade åkt på en svårdefinierad ”underkroppsskada”. Sobralense hade valt bort svensk vinter för norra Brasiliens plaststolar, frigolitskyddade öl och vedervärdiga Forro från osynkade bakluckehögtalare. Klubbkassan gapade tom. Truppen var tunn.

Inget av det där bekom oss då. Vi hittade sätt att vinna de matcher vi spelade ändå. Örebro hade av sina senaste 19 matcher i cup och allsvenska vunnit 15. Alexander Axén framstod mer och mer som oövervinnerlig. Kubanerna publicerade inför påskhelgens allsvenska start kampanjen ”den första måltiden” med Axén som Jesus i en förträfflig karikatyr. Det kändes som en välbalanserad liknelse. Då.

Men påsken kom. Den allsvenska säsongen startade och vi kom snabbt tillbaka på jorden igen. Moberg fick en hjärnskakning och utan honom vid sin sida blev försäsongsutropstecknet Eidur ett stort frågetecken. Crespos konvalescens visade sig bli mer långvarig än vi hoppats. Hans ersättare har knappt rört bollen och sitter nu fast på bänken. Pode sprang med virus i kroppen så långsamt att det knappt ens gick att bedöma hans riktning. Bollen gick, såväl bildligt som bokstavligt, stolpe-ut. Självförtroendet försvann. Plötsligt var det lag som skulle bli allsvenskans överraskning ett dåligt fotbollslag som inte förmådde etablera ett eget spel, som inte kunde göra mål på sina chanser och som gick bort sig i försvaret. Hösten 2014 och cupvåren var bortbytta mot brave new bizarro world.

Truppen var synad. Axén kanske inte kunde göra vatten till vin ändå.

Det har varit en jobbig tid. En tid när man tänker på att inte tänka på ÖSK när man går och lägger sig för då kan man inte sova. En tid när en liten ångestpil skjuts igenom kroppen så fort en webbsida med ÖSK information laddas. Tänk om det inte vänder?

Tillbaka på jorden på påskdagen och framåt, alltså. Men idag, 40 dagar senare firar vi Kristi Himmelsfärdshelg. Och denna helg avslutas, söndagen den 17 maj, med cupfinal i Göteborg. Mot ”Änglarna”. Och då blir Tommy Tvivlaren en hopplös romantiker igen, och jag tänker fan inte stå med fötterna på jorden.

Nu ska vi vinna. När det börjar framstå som om inga bollar alls fångas av motståndarnäten ska bege oss långt bort till fiskarestaden. Och vi ska lägga ut våra nät till fångst igen. Och vi ska åka hem med det där jävla cupenguldet.

Hur det ska ske? Det vet jag inte. Men kunde Jesus med Lasarus kan Alexander Axén väcka nytt liv i Örebro SK.

Det är nu det händer! Vi ses på söndag.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *