Vi blev höstlegender II

Så gick en till allsvensk säsong som för ÖSK återigen blev alldeles unik. Förutom att den var nästintill identisk med den senaste. Bara ännu lite mer unik.

ÖSK är ett höstlag. Så var det redan under de första allsvenska åren jag upplevt, på slutet av 80-talet och början av 90-talet, och så har det fortsatt med vissa undantag men också galna toppar som 2008, 2014 och 2015. Frågan alla ställer sig är varför det blivit så extremt de senaste två säsongerna.

Den där sanningen om att vi är ett höstlag kanske påverkar det som ofta brukar kallas klubbens DNA. En nedärvd sanning som gör att spelarna på hösten får det där lilla extra självförtroendet som gör att en frisparksklackstyrning går stolpe in på ett sätt som den aldrig gör på våren. Som gör att man springer bort smärtan från en smäll över knäet istället för att vara borta minst en månad om smällen kommit en millimeter mer åt vänster.

Självförtroende verkar också vara något som blir extremt utslagsgivande i lag ledda av Alexander Axén. Han pratar mycket om det, hans läromästare Benny pratade mycket om det, och hans lag hamnar i galna vinststim när spelarna förefaller tro att de är highlanders, men också i djupa dalar när spelarna snarare verkar tro att de är västeråsare. Kanske är det sättet vi spelar på som kräver en stor tilltro till sig själv och till spelet. Lågt försvar där alla måste ligga rätt, massor av tålamod och sedan frejdig men koncentrerad omställning med stora krav på noggrannhet.

Men det finns något mer. ÖSK påminner mig om min största speedwayidol genom tiderna, Indianernas Henka Gustavsson. I en sport där starten är allt lyckades han tillhöra världseliten fastän han knappt vann en enda start. I sista kurvan hittade han något spår som ingen annan sett, vred om gasen och körde ofta förbi alla. Han tillhörde världseliten. Hade han vunnit tillräckligt många starter hade han varit bäst i världen.

Henka var min idol men han gjorde mig också förbannad. Under min tid på Nerikes Allehanda minns jag en intervju med Henka som jag visserligen inte gjorde själv men har fått återberättad för mig. Frågan var hur mycket Henka tränade starter. ”Egentligen inte alls”, blev svaret.
”När jag står på startlinjen känner jag ändå om jag kommer att ta starten eller inte”. Jämför det med Ingemar Stenmarks ”Jag vet ingenting om tur, bara att ju mer jag tränar desto mer tur har jag”. Två olika sätt att se på fatalism. Henke blev aldrig bäst. Ingemar blev det.

Att borra ner blicken och kötta så in i helvete är ett säkert och nödvändigt framgångsrecept om man vill bli bäst. Men som fotbollsklubb måste man också lyfta blicken och se till helhet och vision.

”Ifall man formulerar sina mål utifrån de resurser man har finns risken att målen blir mediokra, avtändande. Jag tror i stället på att börja i andra änden, att skapa sig resurser utifrån sitt mål.”
Orden är Lars-Erik Uneståhls, psykologen som hjälpt det svenska U21-landslaget till guld mot alla odds. Jag älskar dem. Jag omfamnar dem. Jag överräcker dem härmed till Örebro Sportklubb: styrelse, VD, Mr Sportadministration, tränarduon, spelare, materialare, kubaner, surgubbar i keps på långsidan, alla.

Det är precis så som Örebro SK måste lära sig att agera. Inte bara reagera. Jag tror att en stor del i vårimplosionen och höstexplosionen ligger där.

Vi har under fyra säsonger i rad haft ett klart bättre sommarfönster än vinterfönster.

Jag inser att det kan vara lättare att trots tunn plånbok hitta kap i sommarfönstret. Att korttidslån eller kontrakt på potentiella assistkungar som Sobralense och Ajdarevic inte kan fyndas på julrean. Att Brobergar, Normarkar, Pärlor och för all del Gerzicar i mars känner att ”i år får jag chansen, jag stannar”, men sedan blir bänknötarcyniska och sugna att pröva något nytt. Jag förstår allt det där.

Och jag vill tokhylla ÖSK för hur man hanterat sommarfönstren under senare år. För i tiden fick vi youtubespelare som sköt sönder rutorna på kansliet i juli. Nu får vi ettriga målsprutor, sublima passningsfötter och massor av poäng. Hatt av för det. Men en fråga som gnager är den här: hade vi gjort dessa smarta investeringar om vi inte haft kniven på strupen? Eller hade vi, som i vintras, tyckt oss inte ha råd med mer än en Michael Seaton?

Vad gör vi åt saken? Hur får vi Örebro SK att fortsätta göra sistavarv som Henka, men från ett startläge där vi faktiskt kan åka förbi alla?

Jag fick i mitt jobb nyligen tillfälle att läsa om ”Big, Hairy Goals”. Man bestämmer sig för att uppnå något som verkar nästintill omöjligt, inom en överskådlig framtid. Man kommunicerar det. Och sedan gör man det. ”We choose to go to the Moon in this decade and do the other things, not because they are easy, but because they are hard”. Företag som brutit ny mark har ofta börjat med en sedan målsättning.

Sådana målsättningar kommer även från ÖSK från och till. SM-guld inom fem år var en klassiker. Tyvärr har det inte alltid känts som om vi trott tillräckligt på det för att ta nästa steg – att skapa förutsättningar efter målsättningen. När vi är nere för räkning ser vi till att resa oss. Men när vi står upp jabbar vi istället för att gå på knock.

Simon Åström kom som ett yrväder en höstdag, kanske inte med ett höganäskrus i en svångrem runt halsen men ingen magnetröntgen eller EKG behövdes för att se att vi fått en VD med ett hårt bultande svartvitt hjärta. Simon levererade skarpa analyser, spännande idéer, stora målsättningar. Simon spände bågen. Simon drömde större. Simon talked the talk. Vi lyssnande med honom. Nickade. Höll med. Strödde palmblad i hans väg när det var time to walk the walk.

Klubben har fått ordning på skutan men de stora idéerna har vi inte sett förverkligas. Här kommer en dåligt underbyggd teori: i Örebro SK har man visserligen ingenting emot stora ord men när en spoling till VD lanserar lite större men handfasta idéer utanför de vanliga ramarna så faller man tillbaka på den närkingska arvssynden, inställningen att det är lite lugnare och säkrare att luta sig bakåt och säga att det inte är realistiskt än att säga ”kör!”.

Jag är övertygad om att Simon Åström faktiskt formulerat handgripliga idéer också. Min känsla är att han fått mothugg på de större idéerna medan de mindre och mindre kontroversiella välkomnats.
Jag vill med detta inlägg återuppliva Simons entusiasm och återinstallera honom som visionär för nästa nivå, inte en administratör som håller oss stadigt på backen. Jag vill formulera ett virtuellt plakat där det står ”Simon says- we do!”
Pengar är den stora frågan. Pengar finns. Det är bara att vi inte har dem än. Men för att få en storsponsor istället för småkladd på våra tröjor, för att hitta finansiärer som kommer att tro på avkastning, måste vi vara modiga. Det är dyrt att satsa och förlora. Men att aldrig ta ekonomiska risker förrän vi är så utsatta att vi inte har något val är också dyrt. Och i det förra läget finns också chansen att vinna. Med lite tur. Och ju hårdare man jobbar ju mer tur har man.

Så mitt budskap till Simon Åström är det här. Gå ut i världen och predika ÖSK-evangeliet för hela skapelsen. Sprid budskapet att i Örebro finns ett lag med Sveriges charmigaste ledare, som pratar i rubriker men som fyller dem med djup och substans, och som skickar ut ett gäng gladiatorer som spelar en disciplinerad men chansrik och attraktiv fotboll. Ett lag som med en handfull miljoner till kan spetsa med Ajdarevic som efter en vinter med Fys-Jimmy är landslagsbra. Som har målvakten som troligen kommer att vakta målet i OS. Ikonen Nordin Gerzic som får magiska krafter av den svartvita tröjan. Kantillern Broberg som skjuter på allt och gör snygga och många mål. Sveriges snabbaste högerback. Ett lag med lokal prägel som är Ajdarevics påskrift och en mittback av högsta klass från att utmana om SM-guld. Inte om fem år. Nu. Norrköping gjorde det i år. Kalmar 2008. Elfsborg gång efter annan. Och de två senaste höstarna visar att ÖSK har den potentialen.

Prata med många. Gå till de största företagen. Säg till framtidsföretaget att satsa på vår ungdomsakademi. Erbjud dem att köpa akademins namn och bidra med stipendier till talanger vars familjer inte kan betala 12 000 per år. Erbjud procent på avkastning från spelare från akademin som säljs vidare.

Vi kan och ska fortsätta prata även med fiskförsäljare. Men vad vi behöver är ett säljbudskap som kan locka en aktör med stora muskler och djupa fickor att satsa på Örebro SK. Kanske är Lagardère de som ska göra det. Det är i alla fall ett sätt att drömma större och jag gillar det.

Då kan vi skapa förutsättningar efter vår målsättning. Och jobbar vi tillräckligt hårt får vi den tur vi behöver för att nå dit. Då går vi om alla i sista kurvan. Då blir vi legender. Året om.

2 svar till “Vi blev höstlegender II”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *