Frågor och svar jag vill ha

Nu har vi en del att reda ut, Örebro SK. Nu har ni faktiskt en del att förklara.

Jag sitter inte på alla korten, långt ifrån. Jag är inte i en position att döma, så jag väljer att ifrågasätta. Jag gillar vad ÖSK gjort sedan Simon Åström och Alexander Axén tog över det kommersiella och sportsliga rodren på ÖSK-skutan. Det har vinglats och krängts en del på det sportsliga planet, seglen har fladdrat i vindögat, men i slutändan har den svartvita farkosten hittat den bästa vinden av alla och med en burkande kapten Långskägg kapp- och förbiseglat den allsvenska klungan. På den kommersiella sidan har det varit mindre stormigt, hårt hemskotat med säker och fast kurs.

Men vad händer nu? Här är mina huvudfrågor efter de senaste veckornas nyheter och de svar jag hoppas att jag får, snart.

Fråga: Varför släpper vi Astrit till OS utan att kräva en motprestation i form av förlängt kontrakt?

I omgångarna som kommer att definiera om vi har i tätstriden att göra väljer vi att släppa spelaren som kan hålla oss kvar där till OS. Vi är det enda laget i allsvenskan som släpper en överårig spelare, den enda toppklubben som släpper en startspelare. Och Astrit är ju mer än så. Jag har redan redovisat poängsnittet med och utan Astrit på planen, och när han nu sett lite formsvagare ut i två matcher har vi inte gjort mål. Alls. Vi gör nu ett val som mycket väl kan innebära att vi släppt tätstriden när OS är slut. Det hade det kunnat vara värt om Astrit förlängt. Men om han bara släpps iväg för att, såsom NA citerar Axén ”det överväger att han får vara med på det här äventyret”? Är det så ÖSK resonerar, då är det ett svek mot ÖSK:s andra spelare, mot dess medlemmar, supportar och sponsorersamarbetspartners. Och dessutom, äventyret? 52 spelare har sagt nej. OS-kaptenen tyckte att det var så trist att han funderade på att säga upp sig. Astrit sade själv när han kom med i bruttotruppen att ”det hade varit roligare att spela i EM”. Är det inte ett större äventyr att spela om en allsvensk medalj? Tror vi att vi ska göra en storförsäljning av Astrit på grund av OS? När han har ett par månader kvar på kontraktet?

Det svar jag vill få: Astrit förlänger med två år innan han åker till Brasilien, annars blir han kvar.

Fråga: vi skriver en massa långtidskontrakt med nya spelare men varför förlänger vi inte med någon i befintlig trupp?

Något har hänt med Örebro SK:s kontraktsskrivningspolicy. Tidigare har vi visserligen basunerat ut något om ”flerårigt kontrakt” varje gång en spelare skrivit på, men med något undantag har det aldrig handlat om mer än tre år. Nu har vi tecknat Brendan Hines-Ike, Ferhad Ayaz och Michael Omoh över 2019 och Alfred Ajdarevic över 2021 (!). Bra att vi binder upp spelare på lång tid, så klart lite riskabelt att göra det med spelare vi inte riktigt vet vad de går för men det kan visa sig vara rätt investeringar. Men vad är det som händer med vår befintliga trupp? När jag tittar på spelarfotot känner jag mig som Michael J. Fox i tillbaka till framtiden. Konturerna på halva truppen håller på att suddas ut. Crespo försvinner vilken dag som helst, Astrit har vi behandlat, det rycks i och ryktas om RÅP och DG, och vi hör ingenting om Kalle, Dajje, Nordmark, Moberg (i hans fall har vi bara hört att han inte hört något), Sebbe Ring och Ekstrand-Hamrén. När säsongen skulle börja såg jag tre hot mot en succésäsong: ett osäkert försvar, en trupp som inte skulle tåla skador och en kontraktssituation som kunde göra läget i laget nervöst från sommaren och framåt. Det senare verkar nu hända. ÖSK ger sken av att allt är lugn och det ska de så klart men det förstår vi ju att så är det inte: på Wärlegårds härliga uppsittarkväll (tror jag) togs problematiken med kontrakt upp. Det blev klart att ett skulle förlängas snart (Rinnes, visade det sig) och att man jobbade på att lösa övriga förlängningar innan mars månad löpt ut. Efter Rinne har ingen spelare förlängt. Fastän vi gjort en bländande vår. Fastän vi verkar ha en väl sammansvetsad trupp och en populär tränare. Inte en enda förlängning.

Det svar jag vill ha: ett gäng tunga förlängningar direkt nu när fönstret öppnat, inklusive RÅP och Astrit, men några till utöver det. Och en förklaring till varför det dröjt så länge.

Vad hände egentligen med Rinnepengarna?

Äh, det har redan skrivits mycket om det här. Jag tycker att vi kan sluta prata om låtsatssiffror om 15 och 10 miljoner och lägga korten på bordet. Exakt vad betalade vi (utöver vad vi var skyldiga för Rinne, en trist inteckning som läggs för förre VD till last för övrigt) för att köpa loss Crespo, Jansson och rätten till intäkter från vidareförsäljningsklausul för Rinne? Och vilka löften har vi om att pengarna som utdelas kommer att återfinansieras i ÖSK? Det är vad vi behöver veta för att bedöma om det här var rätt eller fel.

Det svar jag vill ha: hela sifferexercisen. Och ett besked om att klart mer än 50 % av utdelningen återförs som finansiella medel till ÖSK efter ny riktad nyemission.

Varför sålde vi inte Crespo i vintras?

Jag kommer att sakna Crespo. Hans vänliga skratt. Hans styrka. Hans prat om att jobba hårt. Känslan av oövervinnerlighet som han gav oss hösten 2014. Drömmen av vad hans potential faktiskt kan ta honom.

Jag blev därför lite glad och stolt när vi gav fingret till MFF i vintras. Men det var för att jag räknade med att ÖSK också skulle ge fingret till AIK (ingen utväxling på vidareförsäljningsklausul) och låta SI leva med att man inte fick alla pengar tillbaka nu när FIFA stoppat affärsmodellen. Nu blev det inte så, och om tanken hela tiden varit att fullt kompensera SI, då borde vi tagit Crespopengarna och sprungit i vintras. Att Crespo inte hade någon större vår, det kunde vi inte veta, men kommersiellt borde vi ha varit smartare.

Det svar jag vill ha: att vi faktiskt krämar ut en rejäl slant ur Häcken (det där lät lite plumpt). Det är den enda skademinimering jag kan se.

Varför köper vi en bänknötare från Östersund?

Här är jag på en gång ute på hal is. Axén har väckt Lasarus tidigare, gjort vatten till vin, odlat ett föredömligt helskägg. Han har förtjänat the benefit of the doubt. Men när vi nås av beskedet att Crespo försvinner och att Astrit ska utlånas för välgörande ändamål hade jag behövt mer än Michael Omoh. ”Till och med Djurgården var intresserade”. Va? Jaha? ”Att han inte fått spela så mycket i Östersund beror på att de inte alls spelar den typen av fotboll som Omoh passar till”. Nehe. Men han kan spela på alla offensiva positioner i vårt system tydligen. ”Han var grym i Superettan”. Jo, men det är ju Superettan. Och han gjorde inte mer än sex mål där fastän han spelade hela tiden (tydligen passade han i Östersunds system då). I allsvenskan har han fått 410 minuter och inte fått något uträttat. Hela Östersund har gjort två mål med Omoh på planen, båda av backar efter fasta situationer.

Jag har inget emot att ÖSK tar in en spelare som Omoh om man tror på honom. Tvärtom. Men det känns som en chansning, som att vi hade haft råd med en lite högre kaliber och träffsäkerhet. Nu gäller det att sikta väldigt rätt istället, annars blir det ingen träff.

Det svar jag vill ha: att Omoh täpper igen min trut med tio mål i höst.

Jag hade kunnat ställa fler frågor: Vad an detta plötsliga ytterfokus? Varför var våra spelare så mycket mer solbrända än Malmös? Tror vi att vi kan leva med tre centrala mittfältare en hel säsong? Vad har vi för förväntningar på Douglas Bjäresten om han nu ska vara reservmålis i höst? Varför har vi samtidigt som försvaret tätat sig slutat göra mål?

Låter jag onödigt negativ? Tänk på att när jag dragit iväg min negativa sommardräpa mot ÖSK brukar laget svara med att vinna en sisådär 7-8 matchen på raken. Det är också ett svar jag vill ha.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *