Hösten kommer tidigt i år

Går det så här bra kör jag gärna med stickad tröja hela året. Om det är vad som krävs.

Hur bra är den här starten för höstlaget ÖSK? Här kommer tre måttstockar:

  1. Vi har lika många poäng i år som vi hade efter halva serien förra året.
  2. Vi har inte tagit så här många poäng de första sex omgångarna sedan magiska 1994.
  3. Under Sixtenåren, fyra och en halv säsong med till en stor del fina resultat, vände vi underläge till seger tre gånger på 132 matcher, lika många gånger som vi gjort på sex omgångar i år.

Samtidigt, vi har bara en poäng mer än vi hade efter sex omgångar 2014 – en vårsäsong som historien säger var bedrövlig (Axén har helt korrekt försökt korrigera och förklara att 2014 faktiskt inleddes riktigt bra, efter just sex omgångar kom torkan, men ingen lyssnar, det passar inte med den valda mediavinklingen).

Men starkast blir pappren om vi lägger ihop med förra säsongen. På våra senaste 15 allsvenska matcher, en halv allsvenska, har vi tagit 35 poäng. Stor skillnad mellan en tredjedels säsong plus en femtedels säsong och en hel säsong så klart, men poängsnittet över dessa 15 matcher är högre än någon allsvensk segrare haft sedan vi fick en rak allsvenska 1993. Det säger något om vad vi upplevt på sistone.

Ikväll blev kvällen när Kalle sa ”eh, jag är anfallare, spela mig där så gör jag mål har jag ju sagt” (han har aldrig inte gjort mål mot Östersund, han har aldrig inte gjort mål när han startat på topp i år), när DG sa ”eh, om ni inte följer med när jag vänder inåt och lägger upp den för högern då trär jag in den i klykan”, när Astrit sa ”eh, min Rabona kanske blev en snackis men för att jag ska få vara med i people are awesome på youtube så måste jag kanske från ett avstannat anfall lägga en brant, hård 40-meters pass som är på millimetern rätt för en framrusande DG” (på allvar bland det vackraste jag sett, och jag har två helt bedårande döttrar), när hela laget och 19 (enligt C More, vilka hjältar ni är) bortasupportrar sa/sjöng”eh, underläge, ok. En liten stund kanske. Vi kommer att vinna över er idag”.

Det sista är det viktigaste. Vi har lagt på kilovis med mentala muskler under denna inledning.

ÖSK:s anfallsspel i början av andra halvlek lyste när fotbollssverige upplever en mörk allsvensk omgång som började med Bajenfansen i Norrköping om kulminerade (hoppas jag) med knallskottet (jag vägrar skriva ”bangers”, ”bangers” på engelska betyder varmkorv och på svenska är det inte ett ord) i Göteborg.

Men. Men. Vi kan inte bara luta oss lugnt tillbaka. Vi släpper in mål i varje match, nästan två i snitt. Vi ser tryggare ut på fasta än i de första matcherna, men när motståndarna i öppet spel eller efter en fast situation överbelamrar vårt straffområde börjar det lukta mål, och till slut blir det mål. I match efter match. Svårt som amatör att bedöma situationerna men min känsla är att Almebäck ofta ligger någon meter fel, och Ring likaså. Moberg sätter vad jag sett under allsvenskan och försäsongen knappt en fot fel. Almebäck tycker jag spelar väldigt bra på omställningar, snabbt, hårt, resolut, men han känns inte timad på hälarna i straffområdet. Vi får hoppas att det kommer, vi kan göra många mål framåt men det är väldigt mycket enklare att vinna om vi ligger rätt i det samlade försvaret.

Innan vi lämnar Jämtkraft: gillade domaren. Släppte mycket men repriserna gav honom rätt. Kul men en domare som låter spelarna spela och hellre friar än fäller.

Nu krisiga Kalmar på tisdag. Family affair igen efter brödramatchen idag. Ett gäng brorsor i Kalmar och bröderna Ring i varsin hörna. En match som också är starkt familjeförknippad för mig. Jag tänker på underbara farfar och underbara morfar som båda höll på Kalmar och hur vi brukade ringa och gnabbas innan och efter mötena mellan våra lag. Oj vad jag saknar det. Nu blir det bröderna Jonatan och Skorpan, förlåt Sebastian, som får slå varandra en signal efter matchen.

Kalmar. Kortaste bortaresan hittills men ändå 36 mil bort från Örebro. De resande Kubanerna (hjältar, som sagt) har inte fått en lätt start på säsongen.

Kalmar. På de där 15 senaste då vi tagit 35 poäng har Kalmar tagit 13, en poäng mer än vad vi klarade av första halvan 2015. De har egentligen inte haft någon bra period sedan maj förra året, då de bland annat slog oss med 3-0. Det har blivit lite av en tradition att vi möter våren i Kalmar i början av maj. 2 maj 2016, 4 maj 2015, 4 maj 2014. Vi har förlorat dessa matcher hittills. Och vi har spelat skit båda gångerna, faktiskt. Låt oss glömma dem om det är ok. Jag tänker hellre på de två senaste segrarna. Vi vann i september 2009, Kim Olsen gjorde två mål men jag minns det som matchen då man började tro att Astvald kunde bli något stort, 19 år och riktigt bra var han. Vi vann vann i september 2012, Crespo och en inbytt Atashkadeh blev matchhjältar men jag minns det som matchen då man började tro att Kalle Holmberg kunde bli något stort, 19 år och riktigt bra var han. Jag vet att jag har förespråkat Kalle på bänken, inte för att jag inte trott på honom (jag sa att han skulle döda matchen idag) utan för att jag ansett att en annan lösning gick före, men nu ger jag mig. Jag ser Kalle som startspelare och matchvinnare mot Kalmar.

Det känns bra nu. Det skulle kännas ännu bättre om Sköldis kallar till presskonferens och presenterar fem kontraktsförlängningar, t.ex på nu fredag. Om Broberg tränar för fullt samma dag. Men det känns bra.

 

2 svar till “Hösten kommer tidigt i år”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *