Sveriges två giganter drabbar samman

Underbara, älskade ÖSK. Det finns stunder då du tar mer än du ger. När man funderar på varför så många känslor och så mycket energi tillägnas dig.

Och så finns det tider som nu, när du bara ger och ger. Överöser oss med kärlek, mål och poäng. Utstrålar glädje, mod och självklarhet i allt du gör.

Det här är en sådan stund.

Vad utmärker ett topplag? Att man kan strunta lite i vem som gör första målet eftersom man har en grundtro på att man kommer att vända matchen ändå. Att man agerar med sådan självklarhet och pondus att man till och med tenderar att få domaren med sig vid tveksamma domslut. Att man inte misströstar även om ett domslut går emot en i sista minuten, man räddar straffen istället. Att man kan ligga på i 94 minuter utan att göra mål och men inte tappa tron och till slut trycka in den i 95:e. Att man trots en trevande start spelmässigt ändå till slut enkelt kan avfärda ett bottenlag.

Kort sagt. Örebro SK agerar just nu som ett topplag. Agerar som? Fel. Örebro SK visar på olika sätt att man är ett topplag.

Nu väntar en match som är ett knallskott och ett spjutkast på Gamla Ullevi ifrån att vara en ren seriefinal (det kan ju vara en seriefinal i efterhand om Göteborgs överklagan går igenom men låt oss in spekulera i det).

Det är svängt en del i förutsättningarna för antagonistmötena mot Peking de senaste åren. Sommaren 2014 var vi båda skakiga lag och det blev ett nervöst 3-3. På hösten var vi i superform, Peking kämpade i botten men vi förlorade ganska klart. På våren var vi något så motsägelsefullt som ett förmodat skrällag och surade lite över 1-1 borta. Förra sommaren, när vi senast möttes, var Peking ett lag som såg intressant ut och hade häng på en Europaplats medan vi var nere i en mörk och kall källare. Det kändes givet att vi skulle förlora och det gjorde vi.

Sedan dess har det hänt en del. De två gamla industristadsträtobröderna (där en vuxit upp till en tjusig akademikerstad och den andra ligger och krälar i gyttjan) har dominerat svensk fotboll sedan sommarfönstret. Norrköping har fått mest uppmärksamhet och de förtjänar det med guld och serieledning, men vi är en klar tvåa. Titta på den här minitabellen över allsvenskans sista tredjedel 2015 och den första tredjedelen 2016:

Norrköping 20 16 1 3 49

Örebro       20 14 3 3 45

AIK           20 12 4 4 40

Malmö       20 12 2 6 38

Göteborg    20 10 7 3 37

Starka, hårda papper på att det är Sveriges två bästa lag över de nio senaste månaderna som drabbar samman på söndag.

Det förefaller som att vi kommer med hela truppen tillgänglig även om Crespo är tveksam medan Peking saknar Sjölund och har åkt på sin andra långtidsskada, Tkalkic efter Mitov-Nilsson. Det där kommer att kosta Peking i längden men det behöver inte göra det nu. Peking är ett lag i medgång och kommer att bli en mycket svår motståndare.

Men de möter oss.

Vi har vunnit tre raka. Vi har vunnit fyra raka hemma. Vi har hållit nollan i de två senaste matcherna. Vi öser in mål. Vi har mängder av spelare med öppet målkonto och vi har en till på gång i Broberg.

Och vi har allsvenskans klart bästa spelare i Astrit.

Det blir Astrits första möte med Norrköping (jag räknar inte de nio minuter han gjorde för Helsingborg mot Norrköping förra våren) sedan han lämnade och Janne Andersson efter säsongen gjorde sitt ”laget blev starkare utan Astrit”-uttalande. Astrit säger att det är en match som alla andra. Jag tror att det både stämmer och inte stämmer. Det stämmer inte eftersom det där är en så kallad biff som Astrit inte glömmer. Det har han erkänt. Jag tror att det stämmer eftersom jag tror att Astrit kommer att vara precis lika tänd som vanligt när han går in på planen på söndag. För Astrits tändning och fokus förefaller alltid ligga på max. Det brinner i ögonen på honom när ÖSK kör lektävlingar på träning. Han gjorde med ögonen vad Carlos Standberg gjorde med ett strupgrepp när vi låg lite fel i försvar en stund mot Gefle och Astrit tvingades ta en frispark i halvfarligt läge.

Det är inte bara den magiska vänsterfoten som Astrit bidragit med i sin återkomst till sportklubben. Säg såhär (tribute to Tommy Söderberg): Axén kommer inte säga att ”laget blev starkare utan Astrit” när han en gång lämnar oss.

Klockan har tickat på till söndag nu. Det här är inte den viktigaste matchen på många år som en del sagt. I de viktigaste matcherna har man mycket att vinna men också mycket att förlora. Idag har vi allt att vinna. Och vinna är det vi gör bäst just nu.

Men det är den största matchen vi spelat på mycket länge.

Jag känner mig oförmögen att tippa matchen. Jag tycker att det är svårt att förutse matchbilden. Men jag har en bra känsla. Som supportrar till vinnarlag i regel med rätta har. Jag kan inte vänta.

Till sist (trogna läsare märker att jag gör en Cato den äldre här): Sköldis! Ni tio spelare som har utgående kontrakt! Vad fan väntar ni på? Det kommer aldrig bli roligare att spela fotboll än här, hos ÖSK. Skriv på allihopa och ös in mål så tar Klubb Orvar notan.

Ett svar till “Sveriges två giganter drabbar samman”

  1. Suveränt skrivet – som vanligt!

    Fin ihoppusslad tabell, och baserat på den och de punkter du tar upp så andas ÖSK helt klart topplag i år. Det inger tro och hopp. Nu har vi dock en (förmodad) mycket svår tredjedels säsong framför oss, med början i dag med matchen mot Peking.

    Blir intressant att se vad vi har för lag efter sommarfönstret, och poängskörden efter omgång 19. Positiva svar där och optimismen bör vara total!

    Men, en match i taget. Vi börjar med att avfärda Norrköping i dag, och ta serieledningen i besittning! Sedan tar vi tag i kontraktförhandlingarna ordentligt.

    /Svartvita i latinamerika

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *