Kanske? Kanske!

Ju mer man lär sig om något, ju tydligare blir insikten av hur ofantligt mycket man inte vet.

Efter en termin på juristlinjen tyckte jag mig med några minuters förberedelse kunna besvara vilket juridiskt spörsmål som helst. Mer än 20 år senare och med över 15 års specialisering på ett smalt område inom juridiken vet jag att det fortfarande finns frågor där som varken jag eller någon annan kan hitta svaret på. Om inte ”kanske” duger som svar, och det gör det aldrig.

Lite sådan har känslan varit när jag istället för att spekulera med andra på forum och blogg istället har fått den oerhörda ynnesten att prata truppsammansättning över en öl med Axén, prata taktik i mer än två timmar med Kjäll, prata metoder för att bevaka fysik status med Jimmy (lycka till, kom hem ännu bättre), varit med på matchgenomgång, snackat materialfrågor och kalla bad med Stålis, lokal punkrock och strategi för presskommunikation med Wärlegård, spelarjakt med Sköldis (men han är rätt förtegen av sig) och kanske mest av allt strategi för tillväxt med Simon Åström.

Jag vet väldigt mycket om ÖSK nu jämfört med tidigare. Jag har aldrig känt mig osäkrare på hur säsongen kommer att sluta. Jag har efter att ett tag ha varit och harvat kring platserna 9-12 svingat oss upp till topp tre, för att sedan bestämma mig för att inte göra något allsvenskt tips i år. Vad har det för värde? Vad vet jag om Plessis möjlighet att omskola sig till en toppback i allsvenskan? Vad vet jag om hur Östersund reagerar på plötsliga toppstridsförväntningar? Vad vet jag om hållfastheten över tid i Super-Bosses skrytbygge? Vad vet jag om hur Magnus Persson hanterar en stöddig Markus Rosenberg i omklädningsrummet (jag förespråkar inte våld, men här kan jag tänka mig att se mellan fingrarna)?

Jag satte mig framför TV:n (jag vet; jag skyller på (i) att jag är utsocknes boende, och (ii) att ÖSK aldrig vinner när jag är på Vallen) för att få svar. Jag har visserligen lyckats se varje tränings- och cupmatch, men nu var det tävlingsmatch med den färdiga truppen för första gången.
Jag vet fortfarande ingenting. Mer än att vi hittade ett sätt att vinna, och det är ju lite det som det handlar om. Helt OK om varje match blir precis såhär. Jag kan leva med 90 poäng och svårdefinierat spel.

Försök till reflektioner i övrigt?

Vi skulle bli mer svårlästa i anfallsspelet men fick inte mycket till chans att etablera anfallsspel. J-Södra valde att mota mittfältet i grind och göra det medelst lite-över-gränsenspel. Jag har aldrig sett vårt spel hackas sönder så mycket av till synes medvetna frisparksöverträdelser, och när det inte blev frispark tappade vi alldeles för ofta bollen.
Besara skulle komma mer till sin rätt i drömpositionen som släpande anfallare men skärpan förefaller saknas. Nu gjorde han visserligen en halvassist men det var faktiskt genom att inte röra bollen, och han gjorde ett segermål men det var faktiskt efter att ha missat straff och fått returen på fötterna. Besara är fortfarande i mina ögon en spelare med mycket fotboll i kroppen och en naturlig poängspelare som kommer att vara en viktig kugge för oss, men just nu tror jag att lite träsmak och mindre press skulle göra honom bra. Det förefaller nämligen finnas ett sovande spelgeni i gudomlige Naah, en spelare som förtjänar att få testa på spel från start i Besaras position. Men allt detta igen med reservation för att jag inte vet någonting om till exempel Naahs förmåga att styra pressen i den positionen, om hans personliga kemi med Kennedy, och allt sådant. Known unknowns för mig.
Kennedy känns som klass. På allvar. Det var faktiskt en bild som förstärktes fastän han inte kom till särskilt farliga lägen igår. På något sätt var det ändå han som stod för matchavgörandet, och jag tror att vi får se mycket av det i år (älskar att skriva sådant, känns lite som när man fick pussa snyggaste tjejen på mellanstadiediscot, man skapar pirr i kroppen genom att låta en totalt känslobaserad analys måla upp helt osannolika framtidsscenarier).

Låt oss landa igen. På mittfältet blev jag lite besviken. Kanske inte på någon spelare, även om jag hoppats på mer från Mårtensson än vad jag sett hittills. Men det var kollektivet som nu inte riktigt levde upp till mina högt ställda förväntningar. Hade tänkt mig att vi skulle vinna mittfältskampen med tre stycken kapabla tvåvägsspelare med vinnarskalle och en Ayaz som är snabbare med boll än utan, men nix. J Södra passade bollen bättre, hittade luckorna centralt och ytorna på kanterna, vann närkamperna och när de inte gjorde det såg de till att det blev frispark och avbrott som gav tid att lägga sig rätt i defensiven. Smart, frustrerande.

Men jag tror i slutändan att de mest frustrerade kommer att vara J Södras supportrar. Ett lag som vet hur man spelar boll och gör det med stor taktisk finess, men som förefaller sakna spetsen framåt för att göra tillräckligt mycket av det. Tror att det kan bli mycket 1-2-men-värda-mer för laget i år.
Istället blev J Södras chans de fasta situationerna. Hörnmål var något av den allsvenska premiäromgångens signum och då skulle vi så klart vi få stå där igen och se en långskånk vinna en luftduell mot vår (annars genom hela matchen förträfflige) nummer 14 och nicka bollen i nät. Lite trötta på den där typen av mål är vi alla, och vi vet att Plessis uppdrag bland annat är att få stopp på det där.

Svårt det där med Plessis. Vi måste få in hans kompetens. Men jag vill ju att Brendan ska få spela och tycker att han skulle göra sig bra som högerback, men jag vill inte peta Lorenzon. Ni ser.

Och så vänsterbacken. När vi trodde att Ring säkrat en tröja på positionen börjar Logi spela det bästa han gjort hittills i sportklubben. Och så länge vi vill spela med tre mittbackar som ligger kvar och en som blir yttermittfältare i anfallsspel passar Logi bättre. Och det spelet passar så länge Rogic placeras på yttermittfältet i försvar, han måste kunna gå in i banan i anfall.

Spelar vi däremot med Lorenz som sittande mittfältare med Nordin i uppspelsfasen, och en vänsterback som smyger framåt mer försiktigt och halvcentralt (eftersom båda yttermittfältarna då slickar kant, vilket passar om vi till exempel skulle spela Ayaz/Omoh som yttrar), då passar Ring bättre.
Kanske.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *