Ode till Axén

När det brast för Erik brast det för mig. Efter fyra dygn av allmän molokenhet.

Beslutet var inte oväntat. Och kanske är det helt rätt. Men det brast ändå.

Jag känner inte Alexander Axén på ett personligt plan, som Simon, som Erik W, som jobbat med honom dagligen över lång tid och som själva är fullblodsproffs och ruskigt duktiga på det de gör men som också är riktiga ÖSK:are i hjärtat. Era tårar förstår jag. Men varför sitter jag, en 41-årig advokat och tvåbarnsfar, i min soffa i Vasastan och snyftar framför ÖSK:s Youtubekanal?

Visst spelar det personliga mötet in. Försäsongslägret i Portugal, dit min ÖSK-bästis Johan och jag anlände en torsdagskväll i februari. Erik välkomnade oss som det stora pulserande hjärta han är (Johannes R: jag har kollat på kartan och sjöarna i Idaho är ganska små; fantastisk sång men Eriks hjärta är Lake Michigan). Axel, Fys-Jimmy, Stålis och spelarna likaså. Men Sköldmark, Simon och Alik hade dragit mer till den vinterslumrande semesterbyn för middag. De hälsade att vi skulle komma efter. Det gjorde vi, vi hittade en sportbar som visade en Championshipmatch inför några trötta Brexiters (the irony…), en fadosångerska som karaokefilibustrade, ett gäng rödflammiga holländare, någon lokal alkis, en skällande hund, en märklig sjungande gentleman i hatt och vi.

När Alexander Axén stormade in i lokalen förkastade han först och främst mitt val av öl, lokala Sagrès. ”Carling Cold. Alltid Carling Cold på sportbar” förklarade han på det sätt han har, som gör vilket subjektivt påstående som helst till en obestridd objektiv sanning. Sedan berättade han en helt bisarr historia från Rynningetiden. Sedan en till. Sedan retades han lite med Sköldmark, tvingade Wärlegård att sjunga tre karaokelåter och fick i mig några ytterligare Carling Cold. Vi pratade om allt och alla. Världsfotboll, allsvenskan, imitationer av Pärlan, varför det aldrig klickade mellan Astrit och Crespo, varför svenskar inte kan spela man-man fastän zonförsvar är mycket svårare, mycket Benny Lennartsson, allt.

Mycket var slående. Energin. Den direkta kontakten. Öppenheten. Hjärtligheten. De raka sanningarna. Skratten. Jag skickade ett e-mail i måndags. Matchdag. Tack för allt och allt det där, som jag så klart menar. Fick svar på en gång. Roligt, varmt, ärligt.

Jag förstår era tårar, Erik och Simon. Jag ser det djupa hålet i som kommer att bli kvar i er vardag.

Men varför kände jag direkt på lördagen som om jag var tonåring igen och en tjej gjort slut fastän vi aldrig bråkat? Varför åt jag 20 turkisk peppar och lyssnade på Nevermind i stället för att äta lunch?

När saker tar slut som man inte vill ta slut beror inte tomheten på att bilderna från det förgångna suddas ut, inte ens på att nuet rycks ifrån en. Det är framtidens visioner som så abrupt försvinner, föreställningarna av vad som ska ske, skatten vid regnbågens slut som förbyts mot absolut ingenting. En tomhet som består till dess man hunnit acceptera, lägga om kursen, vrida på förväntningarna, anpassa sig.

För mig var, är, den där skatten SM-guldet. Och på något vis har visionen i några år nu varit ett helskägg med svart kostym och tunn slips som lyft Lennart Johanssons pokal mot himlen i ett kallt novemberregn.

Plötsligt är det inte det längre. Plötsligt blev det tomt.

Därför sitter jag och snyftar framför en youtubekanal.

Dags alltså att lägga om kursen, och måla över tomrummet med nya bilder. Jag är glad att vi fick penslar och färg så fort. Axel Kjäll har imponerat på mig med sin analysförmåga, pedagogik, noggrannhet och ambition. Som ÖSK-bästis Johan sade efter att vi fått en fantastisk taktikgenomgång dagen efter 1-5 mot Östersund: Axel är en sådan som skulle kunnat bli bra på vad som helst. Nu valde han fotboll, ÖSK, det han älskar. Och då blir han ännu lite bättre. Jag hoppas att han kan visa det under match och i omklädningsrum. Att han hittar sitt sätt att visa pondus och att inspirera, kitta samman.

Om du visar du kan vråla, ska vi visa vi kan måla. Nya bilder. Med nya färger. Men ändå alltid svartvitt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *