Inför Kubanernas fotbollsturnering: Sambas11

Inför Kubanernas fotbollsturnering, lördagen den 30/7, har vi tagit tempen på några av lagen som anmält sig till turneringen. Intervjuer kommer regelbundet att publiceras med de respektive lagens lagledare så att alla får ta del av deras tankar inför Örebros hetaste fotbollsturnering.

Hej Johan Gustavsson lagledare i lag Sambas11! Hur går ditt lags tankar inför det som av många benämns som Örebros hetaste fotbollsturnering?
Vårt lag är riktigt taggat inför årets turnering. Det är i princip samma spelare som tidigare år med kryddning av några nya spelare. Vi hoppas gå långt.

Har ert lag deltagit i turneringen tidigare år?
Yes. Vi har alltid gått under namnet Sambas 11. Elvan kommer ifrån 2011 då vi första gången deltog i turneringen.

Vilka förväntningar har ni i laget på er egen prestation i turneringen?
Vi vill självklart gå så långt som möjligt men minst ta oss vidare från gruppen.

Hur ser era förberedelser ut inför turneringen?
Vi har några träningar inlagda inför turneringen, sen har alla spelare laddat upp på eget sätt.

Är det något du tycker att era motståndare bör se upp för i ett eventuellt möte med er?
Vi är ett lag. Sammansvetsade och arbetsvilliga.

Avslutningsvis: har du någon hälsning till motståndare, publik och de som läser den här intervjun med dig?
Vi kommer kanske inte bjuda på den vackraste av fotboll. Men vi kommer att kämpa in i det sista tills vi står där som vinnare.


Vi tackar Johan Gustavssono lagledare i lag Sambas11 för pratstunden och önskar honom och laget lycka till i Kubanernas fotbollsturnering. Vi ses på Grönpepparparkens IP, lördagen den 30/7.

Inför Kubanernas fotbollsturnering: TPA

Inför Kubanernas fotbollsturnering, lördagen den 30/7, har vi tagit tempen på några av lagen som anmält sig till turneringen. Intervjuer kommer regelbundet att publiceras med de respektive lagens lagledare så att alla får ta del av deras tankar inför Örebros hetaste fotbollsturnering.

Hej Hannes Feldin lagledare i TPA. Hur går ditt lags tankar inför det som av många benämns som Örebros hetaste fotbollsturnering?
Pulsen bara stiger inför årets mest givna fotbollsfest! TPA är ett lag byggt på universitetsvänner och barndomskompisar och eftersom att flera av oss bor på andra orter blir Kubanernas Fotbollsturnering det perfekta tillfället att stråla samman på nytt.

Har ert lag deltagit i turneringen tidigare år?
Absolut, vi i TPA har en god turneringserfarenhet. Årets cup blir vår sjätte raka och förhoppningsvis även vår mest framgångsrika.

Vilka förväntningar har ni i laget på er egen prestation i turneringen?
Jag skulle inte vilja kalla det för förväntningar, utan snarare krav. Med fyra semifinalförluster och endast ett uttåg i gruppspelet har vi skaffat oss en stämpel som ett storlag. Nu gäller det att leva upp till den stämpeln, semifinal är minimum.

Hur ser era förberedelser ut inför turneringen?
Vi kommer att hålla på våra traditioner och samla truppen redan under torsdagen. Då väntar en Harrys-utgång i Örebro följt av träningsläger på isolerad ort utanför Arboga på fredagen.

Är det något du tycker att era motståndare bör se upp för i ett eventuellt möte med er?
Vi spelar en fotboll efter klassisk taktisk modell, så att scouta oss är nog inte alltför svårt. Däremot skulle jag vilja varna för den nya roll som vår lagkapten Anton Wretefelt kommer att ha i år.

Avslutningsvis: har du någon hälsning till motståndare, publik och de som läser den här intervjun med dig?
Vare sig om du vill se fotboll i världsklass, knäppa en kall eller bara njuta av solen är det här cupen för dig. Se till att vara på plats den 30:e juli och skapa en magisk fotbollsfest.


Vi tackar Hannes Feldin lagledare i lag TPA för pratstunden och önskar honom och laget lycka till i Kubanernas fotbollsturnering. Vi ses på Grönpepparparkens IP, lördagen den 30/7.

Resa till AIK på Friends. Söndag 26/4 – 200kr!

aikaway

Söndagen 26/4 17:30 spelar ÖSK bortamatch mot AIK på nationalarenan. Vi har en bra tradition i att alltid ha ett respektabelt följe mot AIK och tänker inte göra ett undantag i år.
Lättaste sättet att åka till och från matchen är som vanligt med Kubanernas buss. Följ med och ge grabbarna ditt stöd!

Avresa 14:00, samling 13:45 vid det nordvästra hörnet av Eyravallen.
Matchstart: 17:30
Hemresa: efter match.
Pris: 200kr

Nu håller vi på med att fylla den första bussen och vill du med så köper du biljett i vår webshop:

Det är krav på medlemskap i Kubanerna för resan, men det har du ju redan fixat sedan Peking i premiären och om inte det så går det också att lösa i vår webshop.

Matchbiljett till bortasektionen går att köpa på http://www.ticnet.se/event/aik-orebro-onumrerat-biljetter/354447 för 140kr.
Framåt sport!

2014 – Vi blev legender

Det har varit tyst ifrån mig ett tag. Lite för att ÖSK hösten 2014 faktiskt gjorde mig mållös. Lite på grund av annat.

Under allsvenskans sista vecka 2014 föddes min andra dotter. I en försenad brysselsk indiansommar blev ”Gamla, fina Örebro” för andra gången i mitt liv en vyssjarvisa i andantetempo. När vi nu har midvinterblotat (happy holidays!) och sitter i slutet av den mörkaste delen av det plågsamt långa svenska vinteruppehållet samlar jag till slut tankarna efter en säsong som inte liknat någon annan. Vi sjöng att vi skulle blir legender. Vi blev legender.

Många siffror kan visa vilken extrem säsong 2014 var. Man kan rita olika formgrafer som går genom taket. Men det legenderna som vi vill dela med oss av, nu, i vintermörkret, i gungstolen som morfar om sådär en 35 år, i evigheten.

ÖSK frågade i december på sin hemsida vad som var det starkaste minnet från 2014 och det var en bra fråga. För 2014 kommer att bli ett legendernas år. Media skrev lite. Men vi kommer att komma ihåg mycket.

Vilken saga fastnar vi för?

HC Andersen hade valt den om den fule skåneankan, han som plaskade runt och var trist, långsam och färglös i över ett år, han som plötsligt vecklade ut vingarna och visade sig vara den stoltaste närkesvanen med den vackraste sviten av avslut som örebropubliken skådat, i alla fall under min livstid. Pode pode, som man säger i Galicien.

Lukas hade med lite tippex och tillägg till sitt femtonde kapitel snabbt kunna berätta parabeln om Nordin, den förlorade sonen som kom tillbaka. Igen. Och denna gång kunde vi verkligen slakta gödkalven och njuta. Nordin kom ut med sitt spelberoende, hittade spelet, målpassningarna, knorrade in en frispark i slutminuten igen och allt kändes väldigt 2010. November till januari blev bara en tv-serie som drog ut på det uppenbara slutet lite för länge. Vi visste att den gren som hållit oss avskilda till slut skulle ge vika.

Erik Lindegen hade kört samma spår som Lukas. Sagan om Nordin skrevs i dikten Arioso för snart 70 år sedan. ”för att åter komma åter. Mer och mer inom oss. Mer, och mera du”.

Den store skalden Homerus hade valt att berätta om den unge, stolte fotbollsspelaren från det fattiga landet som struntade i att inga förutsättningar fanns. Som med sorg i sinnet men ett leende på läpparna som ingen kunde sudda ut tog oss till nya nivåer. Han som lämnat ett land i krig och som ser hur hans familj omgärdas av den vedervärdiga ebolasmittan. Han som själv varit så skadedrabbad och fått sådana smällar på självförtroendet att han började säsongen med att träna avslut i öppet mål från en meter. Han som avslutade allsvenskan med ett hat trick, som seriens allre starkaste anfallare i höst.

Crespo är så klart den största av historierna eftersom den höjer sig långt över vad vi brukar läsa om ÖSK. Det är inte bara låtsatslek. Inte bara högtravande poesi. Det är på riktigt. Homeros hade valt den, och hans like i fotbollsjournalistikens tjugoförsta århundrade har därför redan berättat hans historia.

Tommy S’ mama didn’t raise no fool. Tommy S utmanar inte Erik Niva. Tommy S väljer legenden om Gustav, 7 år. Den är lika sann som den är osannolik.

Sagan börjar som sagor mycket väl kan börja, bland pittoreska stenhus och bouillabaisser i Provence, någon gång när lavendeln sprakade som vackrast lila. Gustav, då 6 år och från Vasastan, var på semester med sina föräldrar, två kansliråd eller något i den stilen, bosatta i Stockholm. Pappan kommer visserligen från samma ort som Mattias Jonsson och Simon Åström, men något vidare ÖSK-hjärta har han aldrig haft. Tydligen blev han dragen till Vallen på 90-talet av sin bäste vän, en trogen och passionerad ÖSK:are. Det blev 0-0 mot Örgryte, det var trist väder, lågan tändes aldrig. Denne samme bäste vän fanns nu med i Provence, och upptäckte att det där fotbollsintresset som aldrig riktigt funnits hos pappan eller mamman ändå hade nått till deras förstfödde. Det var VM-tider, det snackades en del fotboll, och som sig bör när det snackas fotboll så snackades det en hel del ÖSK. Gustav lyssnade intresserat men ingen tänkte mycket mer på det där och då.

Hemma igen från lavendeln och vitlöken kom Gustavs pappa en dag in till Gustav när Gustav, som 6-åringar och vi andra gör, satt och slösurfade lite. ”Vad gör du Gustav?”, sa Gustavs pappa. ”Jag ÖSK-surfar”, sade gossen från Vasastans hjärta.

Gustavs pappas bäste vän fick snart nys om detta. Han ringde mig. Vi pratade snabbt men samlat om hur vi skulle förhålla oss till denna information. ”Jag tror att vi är på väg att rekrytera en ung ÖSK:are här. I somras var det bara Ronaldo, nu är det ÖSK men det gäller att agera snabbt”, sade Gustavs pappas bäste vän, som vet en del om hur man rekryterar avfällingar och överlöpare. Sagt och gjort, Gustavs pappas bäste vän och jag (egentligen bara han, men jag har oförtjänt fått en del av äran) löste snabbt Pandamedlemskap till Gustav, och informationspaktet (där det för övrigt står att läsa om ”Magnus Pode”) anlände utan dröjsmål och överräcktes under vederbörligt ceremoniella former söndagen 17 augusti. En bra början, tänkte vi. Men hur håller man en 6-årings passion för ett lag en helt annans stad som visserligen nyss slagit Mjällby men som annars inte vunnit sedan april, tänkte vi sedan?

På kvällen den 17 augusti ringer min telefon. Det är Gustav som ringer för att tacka. ÖSK har precis slagit AIK med 4-2. Det hade Gustav inte koll på, men jag berättar om matchen, vi snackar om fotboll i allmänhet och ÖSK i synnerhet i någon timme sådär. Ruggigt bra timing, tänkte jag, men från och med nu måste jag ansvara för kommunikationen. Bara meddela när ÖSK gjort något bra. Sopa under mattan när vi förlorat. Lite som nyhetsbyrån Tass under dess glansdagar. Det kan funka. Det kanske inte blir så mycket kontakt men tillräckligt.

Det blev en ganska frekvent kontakt. Om segern mot Tuna i cupen några dagar senare (Gustavs pappa fick vara Eskilstuna på gården när de spelade efteråt). Åtvid borta. BP hemma. 10-1 mot AIK i U21. Kalmar. Falkenberg. Ja, ni vet. Gustav valde ÖSK-tröjan framför Barcelonas och Real Madrid när han gick till skolan. En kväll kom ett sms där det stod ”Är det du som sagt till Gustav att ÖSK varit bäst i Europa, som Gustav hävdade vid middagen?”

När ÖSK föll mot IFK hade min plan redan omintetgjorts. Gustavs ÖSK-hjärta hade vuxit sig så starkt att han följde matchen med sin pappa. Aj då, tänkte jag. Jag skickar ett försiktigt mail. Svaret kommer snabbt: ” ÖSK är bäst. IFK Göteborg räknas inte. Hejdå. Ö-S-K!”

Och så var det ju. Segertåget rullade vidare. Höstlöven föll, Gustav fyllde 7 och min fru var höggravid och jag därmed så klart kvar i Bryssel men en delegation ÖSK:are i min närmsta krets bestämde sig för att ta sig till Tele2 arena för matchen mot Djurgården. Däribland Gustav. ÖSK-debut på plats. Jag var svinnervös i flera dagar inför matchen (min fru var alltså i 40:e veckan, men där kändes det som läget var under kontroll). Jag skrev ett alternativt matchprogram och skickade. Jag ville vara pedagogisk och avslutade med ett mycket vuxet ”fotboll är världens bästa sport och det bästa är att man aldrig vet hur det ska gå. Det är det som gör fotbollen så spännande. Men tyvärr betyder det också att det laget man håller på inte alltid kan vinna. Vi hoppas allt vad vi kan att de vinner mot Djurgården, men man vet inte. Det är en svår match.” Svar kom: ”Det är bara med vanliga lag som man inte vet hur det ska gå. Med ÖSK vet man att de alltid vinner, för de är så bra”.

Och så var det ju. ÖSK gjorde en av sina bästa matcher den kvällen.

”Vilket var ditt bästa ÖSK-minne 2014?”, frågade ÖSK. ”När Gustav blev ÖSK:are och förklarade för mig vad förtroende för sportklubben är”, blir mitt svar.

Nu. 2015.

Från Twitter

Från Twitter

Bend it like Eija, ramla som Mario

Känner ni också att det har varit lite allmän mysstämning sedan förlusten mot Malmö FF? Efter premiären mot Halmstad (vinst borta på naturgräs) klagades det på det mesta, efter hemmapremiären mot Mjällby (vinst igen) klagades det mycket på effektiviteten, efter AIK-matchen (oavgjort borta) klagades det nästan bara på domare och DG:s miss och efter Malmömatchen (förlust hemma) klagas det nästan inte alls. Lite bakvänt, kan man tycka. Visst, våra spelare förtjänar eloger för sättet på vilket de tog tag i matchen, men vi förlorade och bröt vår kanske längsta förlustfria svit i vår historia (det har jag visserligen inte kollat, men vi hade alltså inte förlorat en tävlingsmatch sedan augusti och inte förlorat i seriespel hemma sedan september 2012). Hedervärd förlust? Kanske, men likväl 0 poäng och en sjätteplats istället för serieledning.

Alla kunde se att vi inte fick igång spelet mot Halmstad i premiären. Men vi hittade ett sätt att vinna på och för mig är det alltid mer imponerande att spela dåligt och vinna än att spela bra och förlora. Och jag tycker verkligen inte att vi ska axelrycka av oss förlusten mot Malmö med motiveringen att vi spelar bra och att det är små marginaler som avgör. Vi måste titta på de där marginalerna och justera dem, för hedersamma förluster tröttnar man snabbt på.

Så varför förlorade vi mot MFF? Den största och enklaste sanningen är att vi må ha haft ett kvantitativt övertag i målchanser men MFF hade ett stort kvalitativt övertag i förvaltandet av sina. Jag har inte tillräckligt studerat baklängesmålen för att peka på brister där, jag antar att någon borde följt med Pontus Jansson vid 2-0, vi såg lite sårbara ut för bollar bakom backlinjen som vid 1-0, men vid båda tillfällena var MFF kliniska och det var den största anledningen till att det blev mål där och då.

Offensivt hittar jag dock tre problem som vi måste åtgärda så snart vi bara kan.

Vi saknar vänsterfötter. Det blev väldigt uppenbart vad DG och Björnquist ville göra varenda gång de fick bollen i bra läge på vänsterkanten, vända inåt och använda högern. Albornoz hade koll på det och fick en lugn dag på jobbet (förutom när Nordin Gerzic gjorde ett besök på hans kant, den tunneln var magisk). Åtgärd? Det här är främst ett trupproblem. ÖSK sökte och testade vänsterfotade backar på försäsongen men det sade aldrig klick. Säsongsupptakten har visat att behovet finns och bör åtgärdas under sommarfönstret. Men fram till dess: försök med vänstern ibland! Hellre ett par wobblande inlägg (hey, hey) till oklar adress än att vi blir alltför lättlästa på vänsterkanten.

Vi skjuter för dåligt. Jag inser att jag borde tvångsbära gubbkeps i en evighet för det generella och extremt basala uttalandet men likväl. På en så pass fin plan som Behrn i onsdags måste bollträffen vara renare. Yasin fick till ett skott men hur många skott i relativt oträngda lägen blev precis hur tama och sneda som helst? Åtgärd? Träna sträckt vrist på rullande, pojkar. Fem i rad ska sitta hårt i nättaket innan ni får gå och spela tv-spel.

Yasin har inte marginalerna på sin sida. Ahmed Yasin imponerar på mig med sin fysik, teknik, balans, fart och inställning. Rätt viktiga egenskaper, det där, och när man besitter samtliga ska man kunna dominera i allsvenskan. Yasin har levererat 2013 och 2014, men det finns mer att ta av. Jag har tänkt på tre grejer:

  • Yasins kommer ofta till inlägg och när han gör det kommer nästan alltid en hård, skruvad boll på rätt yta och i bra höjd. Problemet? Ingen svartvit spelare befinner sig just där. Åtgärd? Fyll på med kroppar i straffområdet när Yasin kommer till inlägg: det räcker inte med Hasani; DG och Moe ska in också, de är inte stora men så som Yasin slår bollarna behöver men inte vara stor, bara där. Och Yasin, titta upp innan du slår inlägget. Om nu bara Hasani finns där kan det finnas anledning att sikta där hans skalle råkar vara, inte bara på rätt yta;
  • Yasin hamnar ofta i flippersituationer nära linjen men får påfallande sällan inkast eller hörna. Kan låta obetydligt, men titta hur ofta det sker i en match. Med den fysik och teknik som Yasin har borde han vinna majoriteten av dueller vid linjen. Åtgärd? Måste vara en rutinfråga, Yasin måste vara kallare i de situationerna; och viktigast kanske
  • Yasin foulas hela tiden men får nästan aldrig domslutet med sig. Yasin borde ha fått tre straffar i de senaste två matcherna, och en hel del frisparkar på det. Han är så stark i kroppen och rapp i steget att få allsvenska försvarare hänger med. Problemet? Han har så bra balans att han egentligen inte behöver ramla utan istället lägger sig för att flagga motståndarens överträdelse och då ser det ut som om han filmar. Och om domare tror att han filmat tidigare kommer det alltid finnas i bakhuvudet när de dömer ÖSK. Åtgärd? Yasin är långt ifrån den första spelaren som är i samma situation. Mänger av spelare klarar av dilemmat att de är för starka för att ta bollen ifrån utan foul men också för starka för att naturligt fällas vilket döljer överträdelsen. Vad de flesta gör, Balotelli är kanske bäst av alla på det, är att se sparken, krokbenet eller tacklingen komma tidigt och då sätta sig själv i dålig balans. På så sätt får överträdelsen den väntade effekten och det ser inte onaturligt ut när furan går till marken. Alternativ två är att helt enkelt inte ramla, att köra på så länge man kan och när det inte går helt enkelt sluta spela och sträcka ut händerna. Zlatan är bra på det, till exempel. Jag tror att Yasin måste börja använda dessa tekniker, annars hamnar han snart där Gareth Bale ett tag var, att domarna helt enkelt slutade blåsa enligt någon form av Petter-och-vargenlogik. En utveckling som skulle vara mycket olycklig för Yasin, som jag som sagt tycker förtjänar avblåsningar i princip vid samtliga tillfällen han går omkull.

Nu hoppas jag på en 3-0-seger på Grimsta som slår alla mina farhågor i spillror. 1-0 efter vackert inspel från vänster, 2-0 efter sträckt vrist från Hagge i krysset och 3-0 på straff sedan Yasin gjorts ner.